Installation, bord, kartor, stenar, fotografier, 2-kanalig video samt en screentryckt ”Schematisk bild av Ångermanälven”. Verket visades på Kramfors konsthall sommaren 2022 som en del av Triennalen Västernorrland.
Utdrag ur utställningstext:
År 2012 reste [David Larsson] längs Ångermanälven och fotograferade sjöar, kraftstationer, dammar,
ställverk, forsar och vattenmagasin. Platserna han letade upp fanns utmärkta på en karta i hans pappas föräldrahem med överskriften Schematisk bild av Ångermanälven. Bildmaterialet blev senare
stommen till verket med samma titel som kartan. Projektet är en berättelse om Ångermanälvens och Västernorrlands historia lika mycket som om utvecklingen av Sverige under 1900-talet. David Larssons farfar började som pinnpojke på det lokala vattenkraftsbygget och fortsatte sen arbeta sig upp inom
företaget. Han följde med från det ena kraftverksbygget till det andra. Farmor var småskolelärare och hon följde med och arbetade i skolorna i de temporära kraftverksbyar som byggdes upp kring byggarbetsplatserna.
Vattenkraften kan ses som en parallell till debatten om vindkraft. Det finns likheter och skillnader men i grund och botten är det en fråga om vilken rätt vi som människor och samhälle har att använda naturen
för våra egna syften. Det som sällan nämns är hur vindkraften och vattenkraften hänger ihop. För att vindkraften ska vara användbar behövs så kallad reglerkraft, en elproduktion som man kan styra och
finjustera för att balansera upp när till exempel vinden mojnar. I Sverige består reglerkraften av vattenkraft. Vindkraften är med andra ord helt och hållet beroende av vattenkraften.
