Exhibition at WIP Konsthall, Stockholm, Sweden, March 2019. Showing some on my ongoing collections:
150+ black & white photographs of yarn, 2010-
My collection of rocks 1-1000 gram (unfinished) 2009-
(text in Swedish)
Walter Benjamin har flyttat. Det är kväll när han sitter i den nya lägenheten och packar upp sina böcker—sitt bibliotek. Det har gått två år sedan separationen och skilsmässan är nu klar. Böckerna har legat nedpackade i lådor och nu har det blivit dags att packa upp.
Detta är scenen för texten Unpacking my Library (1931) i vilken Walter Benjamin beskriver sina tankar om samlande.
Redan från början slår han fast att det han pratar om är relationen som en samlare har till sina ägodelar, om samlande snarare än en samling. Han går vidare och poängterar en rad spänningspunkter mellan vilka samlandets praktiker—samlandets dialektik om en så vill—befinner sig; samlande och samling, ordning och oordning, skillnaden mellan ett objekts funktion och dess öde, förvärvet som en pånyttfödelse av ett objekt som i sig redan existerat under lång tid…
Förhållandet, och skillnaden, mellan samlande och en samling är viktig. Det förra är en absolut förutsättning för det senare, en samling måsta så att säga ha samlats, men samlingen, i sin bestämda form är också slutpunkten för samlandet. Samlandet som praktik är levande medan en samling är död.
”The books are not yet on the shelves, not yet touched by the mild boredom of order.” och längre fram skriver han: ”…if there is a counterpart to the confusion of a library, it is the order of its catalogue.”
Ordning, struktur, system är fundamentala för en samling. Ordningen är det som gör en grupp till synes slumpvisa föremål till en samling, som ger det värde. Men som alla strukturer så begränsar och osynliggör en samlings struktur alla andra värden, minnen, kunskaper och erfarenheter som inte ryms där inom.
Vi lever i en samlande värld, statliga institutioner har till uppgift att inhämta, organisera och katalogisera vårt gemensamma minne, vårt kulturarv, våra samlade erfarenheter. Vilka erfarenheter är det som inte ryms i de av tillsatta nämnder fastslagna insamlingsstrukturerna, vilka kunskaper blir tystade, osynliggjorda, försvunna?
***
Under de senaste åren har jag varit upptagen av ett antal större undersökande konstnärlig arbeten. Parallellt pågår någonting annat; ett samlande, sparande, tänkande kring föremål som jag egentligen inte vet vad de är. Material och objekt som varit hos mig under lång tid, saker som kommer till mig i arbetet med det andra (de ”riktiga” verken) men som nog inte har sin plats där. Fotografier på garnnystan, stenar från en olika platser i världen, några gamla lådor med skruvar och skrot och en uppsättning färgburkar som jag flera gånger återkommit till men som jag ändå fortfarande försöker förstår varför de är viktiga.
David Larsson, mars 2019